Tänk om Ibra aldrig hade spelat i landslaget..
Är det någon annan som haft den tanken?
Visst, Zlatan har skänkt oss många oförglömliga ögonblick, Italia-klacken, Budapestbomben och Greklandsmissilen. MEN! Vi går lite längre tillbaka i tiden, nämligen till Senegalmatchen i VM 02. Ibra kommer fri från höger och skjuter istället för att släppa snätt inåt bakåt till en fri Tacoälskare. I detta ögonblick visar Zlatan att han är en spelare som vi aldrig sett i ett svenskt landslag, en törst att själv uppnå något istället för en strävan efter en laginsats som ger frukt.
Ända sedan 60-talet har svensk fotboll präglats av ett tydligt zonspel, press och understöd samt ett sjuhelsikes jobb för varandra. Dessa tre instruktioner tror jag aldrig att jag sett Ibra genomföra i den blågula tröjan. Min teori är att alla unga killar som sitter hemma och tittar på Zlatan uppfattar hans Inter/landslagsspelstil (ja, i barca verkar han ha ett glödande järn på ena skinkan matchen igenom) som någonting häftigt och coolt medans dom i själva verket borde se tex Mellbergs inställning på banan som inspiration.
Det svenska landslaget under EM 04 var frukten av att unga grabbar hade suttit hemma och beundrat Sveriges 94-lag. Vad kommer då att hända om ytterligare 10 år från idag när grabbarna ser en egotrippad stjärna lunka runt på planen och inte bry sig (som kapten!), det är en fråga vi måste ställa oss.
Nu säger jag det en gång för alla, en tanke jag haft under flera av Ibras landslagsår. Jag önskar till 100% att Zlatan aldrig hade satt sin fot i landslaget. Men nu när han finns här så tycker jag självklart att han SKALL vara med i alla landslagstrupper i framtiden, tills den dag han väljer att avsluta sin klubblagskarriär. För som sagt, kommer man någonsin glömma den där magiska klacken mot Italien?
/Affe
Visst, Zlatan har skänkt oss många oförglömliga ögonblick, Italia-klacken, Budapestbomben och Greklandsmissilen. MEN! Vi går lite längre tillbaka i tiden, nämligen till Senegalmatchen i VM 02. Ibra kommer fri från höger och skjuter istället för att släppa snätt inåt bakåt till en fri Tacoälskare. I detta ögonblick visar Zlatan att han är en spelare som vi aldrig sett i ett svenskt landslag, en törst att själv uppnå något istället för en strävan efter en laginsats som ger frukt.
Ända sedan 60-talet har svensk fotboll präglats av ett tydligt zonspel, press och understöd samt ett sjuhelsikes jobb för varandra. Dessa tre instruktioner tror jag aldrig att jag sett Ibra genomföra i den blågula tröjan. Min teori är att alla unga killar som sitter hemma och tittar på Zlatan uppfattar hans Inter/landslagsspelstil (ja, i barca verkar han ha ett glödande järn på ena skinkan matchen igenom) som någonting häftigt och coolt medans dom i själva verket borde se tex Mellbergs inställning på banan som inspiration.
Det svenska landslaget under EM 04 var frukten av att unga grabbar hade suttit hemma och beundrat Sveriges 94-lag. Vad kommer då att hända om ytterligare 10 år från idag när grabbarna ser en egotrippad stjärna lunka runt på planen och inte bry sig (som kapten!), det är en fråga vi måste ställa oss.
Nu säger jag det en gång för alla, en tanke jag haft under flera av Ibras landslagsår. Jag önskar till 100% att Zlatan aldrig hade satt sin fot i landslaget. Men nu när han finns här så tycker jag självklart att han SKALL vara med i alla landslagstrupper i framtiden, tills den dag han väljer att avsluta sin klubblagskarriär. För som sagt, kommer man någonsin glömma den där magiska klacken mot Italien?
/Affe
Kommentarer
Trackback
